Junesången
skriven av Ulfr Raude och John Blackrose
Ref: Här var det hi och här var det hå
här var det glada Junar
Här var det hi och här var det hå
här var det glada Junar
Sitt med oss i gladan ro,
kom och låt oss fröjdas
Kom nu här nu må du tro
här är alla nöjda
Ref
Drick nu ur ditt dryckeshorn
låt nu drycken flöda
Njut av smaken i din gom
känn nu kinden glöda
Ref
Kom och sjung med oss min vän
kom och dela lyckan
sova kan du göra sen
nu så skall vi dricka
Skål…
Höstvisa
Colin Muset (tidigt 1200-tal)
I dag när jag ser mot vintern det bär
ett skydd mot kölden jag söker här.
En frikostig värd, som bjuder mig
att äta dricka söker jag.
Som bjuder på höns och får och svin
Stekt anka, kapun och mycket vin.
På biff och fasan och kalvrulad
och runda ostar som gör magen glad.
Men tiden den går och vinter blir vår
Mitt hjärta åter till vägarna trår.
Jag drack som ett svin av mjöd och av vin
och pigan fick jag, så rund och fin.
Hon bjöd mig på skinka lår och bröst
och aldrig jag blitt så mycket kösst.
Farväl Rosalind, din mage blir trind
Jag drar min kosa och ger dig en vind.
In Taberna
Sitta på en krog och dricka
och vår ande vederkvicka
Så vårt anlete månd skina
det är bot mot död och pina
Här får alla jävlar sjunga
och ta svärord på sin tunga
Sången har vi en moral i
Den som dricker han blir salig.
Synd och nöd vi aldrig frukta
om vi blott vår aska fukta
En vill hals a en vill smutta
en vill rapa en vill prutta
En vill gärna spela kort han
spelar säkert av sig skjortan
En vill kelas en vill grälas
en vill spy han kan bes(t)jälas.
Drick för makan drick för maken
drick för ryssen och slovaken
Drick för ditt och drick för datten
drick för da´n och drick för natten.
Drick för snälla och för dumma
drick för eldiga och ljumma
Drick för mästare och dårar
drick för höstar och för vårar.
Drick för feta drick för magra
drick för hiskliga och fagra
Drick för krassliga och klena
drick för armarna och bena
Skål för alla fat och bunkar
drick för fan för fulla munkar
Drick för loppan, drick för lusen
drick för hundra, drick för tusen.
Om var människa skall bli full, då
räcker ej all världens gull, så
krögarn tjänar på vår fylla
upp på honom vill vi skylla
den misär och all den vånda
drinkarn måste genomstånda
I Gehenna må han brinna
och sin svåra synd besinna.
Några spelar, några super
Några fruktar för sitt liv.
Några räds för graven djuper
Andra söker split och tjiv.
SKÅL för er perversa bröder
SKÅL för er vars hjärta blöder
SKÅL för flinka skål för lata
SKÅL för alla desperata!
Länge leve livet
Silvermåne, sjärnekrans, länge leve livet
Vackrare än någonstans, länge leve livet
En jord där vi bor, längtar och tror,
länge leve livet
Där ett frö slår rot och gror
Länge leve kärleken och lusten till livet
Svärd skall smidas om till plog, länge…
Våldet härskat länge nog,länge leve livet
Den kommer vår dag, stark skall bli svag.
länge leve livet
Kärlek vara världens lag
Länge leve kärleken och lusten till livet.
Alltid vill vi sjunga så, länge leve livet
Fred och framtid tror vi på, länge leve livet
När allt tycks dö ut, tiden ta slut,
länge leve livet
Sjunger vi som aldrig förut,
Länge leve kärleken och lusten till livet.
(Extravers av Jean Piere & Röde)
Gudars nektar, gyllengul, länge leve mjödet
Drick, var glad och ha så kul, länge…
Ett kärl där vi tar, inget blir kvar
länge leve mjödet
Först man sk(r)ålar sedan man far
Länge leve fyllan och ruset av mjödet
Ridom, ridom
Ridom, ridom, ridom över sanden,
Solen sjunker bortom arnarfjäll.
Mörkret breder skuggor över sanden,
Spöken kommer fram när det blir kväll.
Herren leder gångaren min,
Ännu är det långt till gård och grind. (x2)
Räven tjuter, tjuter bakom kullen,
Fåren flyr i fruktan för hans klo.
Men vem ropar, ropar ut ur mullen?
Bergakungen stiger ur sitt bo,
Fredlös han i lönndom går,
Jagar liksom räven vilsna får.(x2)
Älvadrottningen dansar över sanden,
Rid, ja rid om livet är dig kärt!
Fly den fagra älvadrottningen handen,
Ryttarens själ till fånge hon begär.
Bästa häst jag offra vill,
Om jag kommer fram till Kidagil.(x2)
Vargsången
Lindgren/Isfält
Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova
hungern river i vargabuk
och det är kallt i hans stova
Du varg, du varg,
kom inte hit ungen min får du aldrig
Vargen ylar i nattens skog, ylar av hunger och klagan
men jag ska ge´n en grisasvans,
sånt passar i vargamagar
Du varg, du varg, kom inte hit
ungen min får du aldrig
Vargen ylar i nattens skog, och hittar sig inget byte.
Men jag ska gén en tuppakam,
att stoppa ner i sitt knyte.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.
Sov, mitt barn, i bädden hos mor,
låt vargen yla om natten.
Men jag ska ge´n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt´en
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig.
Maids, when you’re young…
An old man came courting me,
hey ding dorum day,
an old man came courting me,
me being young
An old man came courting me,
said he would marry me,
maids, when you’re young, never wed an old man
Chorus: For he’s got no fallorum,
hey diddle hey dourm
he’s got no fallorum,
hey diddel o’day,
He’s got no fallorum,
he’s lost his ding-dorum-day
Maids, when you’re young, never wed an old man
And when we went to church,
hey ding dorum day,
when we went to church,
me being young
when we went to church,
he left me in the lurch,
maids, when you’re young, never wed an old man
Chorus
And when we went to bed,
hey ding dorum day,
when we went to bed,
me being young
when we went to bed,
he lay as he was dead,
maids, when you’re young, never wed an old man
Chorus
But when he went to sleep,
hey ding dorum day,
when he went to sleep,
me being young
when he went to sleep,
out of bed I did creep,
into the arms of a handsome young man
For he’s got his fallorum,
hey diddle hey dourm
he’s got his fallorum,
hey diddel o’day,
He’s got his fallorum,
he’s got his ding-dorum-day
Maids, when you’re young, never wed an old man
Tourdion
II: Quand je bois du vin claret ami
tout tourne, tourne, tourne, tourne,
Aussi désormais je bois Anjou ou Arbois :II
II: Chantons et buvons,
á ce flacon faisons la guerre
chantons et buvons, mes amis, buvons donc! :II
II: När jag höjer glaset käresta,
så svindlar det för mina ögon
För den blicken som du ger lovar evig glöd :II
II: Skål en sista gång,
jag tömmer bägarn helt i botten
Skål för dig min vän, och för vår kärleks död :II
II: Dricka vill jag natt och dag
för alla fagra löften som du givit mig
Dricka vill jag natt och dag för din kärleks skull :II
II: Kärlek, skål, gutår
jag höger bägaren och dricker ur
Kärlek, skål, gutår min vän skål, gutår :II
Greensleves
Alas, my love you do me wrong
to cast me out discourteosly,
And I have loved you for so long
delighted in your company
Greensleeves was all my joy
Greensleeves was my delight
Greensleeves was my heart of gold
And who but my Lady Greensleeves
Rose
Rose, rose, rose, rose
Will I ever see thee wed?
I will marry at thy will Sire
At thy will
Ding dong, ding dong
Wedding bells on an April morn’
Carve thy name on a moss covered stone
On a moss covered stone
Deck the Hall
Deck the hall with boughs of holly,
Fa la la la la la la la la
’Tis the season to be jolly,
Fa la la la la la la la la
Fill the mead cup, drain the barrel,
Fa la la la la la la la la
Troll the ancient Yuletide Carol.
Fa la la la la la la la la
See the flowing bowl before us,
Strike the harp and join the chorus,
Follow me in merry measure
While I sing of beauty’s treasure.
Fast away the old year passes,
Hail the new, ye lads and lassies,
Laughing, quaffing, all together,
Heedless of the wind and weather.
Räven, haren och grisen
Det var räven, haren och grisen
Som skulle gå över isen
Men så kom det en man, en gammal man
och jaga dem i land
Det var räven, haren och grisen ….
Haralds konstiga vanor
I bland alla män finns en man
ingen kan väl dricka som han?
Harald blir rätt törstig ibland
för Harald har lustiga vanor.
I bland alla kämpar finns en kämpe
ingen kan väl strida som han?
Harald slåss och supa kan
för Harald har konstiga vanor.
Ibland alla karlar finns en karl,
Jungfrun står med barmen bar
men svärdet är det styvaste han har
för Harald har konstiga vanor.
Bonden går på åkern och sår
när han hör hur ryktena går.
Det är dags att låsa in sitt får
för Harald har konstiga vanor.
Balladen om Riddaren Rangvald
av Alf Älgahuvud
Riddaren Rangvald, han red på sin häst
Han red ifrån sin borg, ty där härjade pest.
Och Riddaren Rangvald, han dräpte sin fru
Ja, Riddaren Rangvald, han dräpte sin fru.
Riddaren Rangvald hans sköld den var blå.
Och skorna de var svarta och manteln likaså.
Och Riddaren Rangvald han dräpte sin häst
Ja, Riddaren Rangvald …
Riddaren Rangvald han mötte en man
Hans hud ja den var knottrig ty pesten hade han
Och Riddaren Rangvald han dräpte denna man.
Ja, Riddaren Rangvald ….
Riddaren Rangvald han såg utpå sin hud.
Ty huden den var knottrig, oh, den milde gud
Och Riddaren Rangvald han dräpte sig.
Ja, Riddaren Rangvald han dräpte sig själv…
Kvädet om Vindklyve
Över Aahrens hamnar strödde
Sol sitt guld på skummande våg
Uti sjömans bröst hon tände
längtan efter rigg och tåg
Med sunnanvind från havet fördes
doft av saltstänk, alg och tång
Skrän av mås och sjömän hördes
ur var gränd och hamnkrogs prång
Refr:
Han sänkte Vannboms hela
handelsflotta i ett svep
Sen ändades hans levnad
uti ändan på ett rep
Uppför Chelmiaån Vindklyve
for med stadig förlig vind
och vid rodret stod den styve
skepparen så rund och trind
När han så såg kungatornet
lysande i solens glöd
höjde han det fyllda hornet,
drack så näsan den blev röd
Refr.
Tornet sade att hans resa
inom kort till ända var
Längtan efter sjömäns hesa
sånger han i hjärtat bar
Skepparn så sitt roder fatta’
med en oförglömlig stil
och med alla segel satta
for Vindklyve som en pil
Refr.
Häpet andra sjömän glodde
där de stod på Nybrons spann
Andra i förtvivlan rodde
Rädda vad som räddas kan!
Så med kraft Vindklyve rände
över skepp och båtars skrov
Kajen brast men skepparn kände
inget alls, … han låg och sov!
Balladen om Torsten
Modige herr Torsten
Red ut ifrån sitt slott
Han var inte rädd att dö!
Modige Torsten!
Han var inte rädd för
rövare och pack
Starke, modige herr Torsten.
Han var inte det minsta rädd
för att dö på hemska sätt
för att ätas av ett troll
Modige Torsten!
För att tuggas sönder och malas till en klump
Sturke, stilige herr Torsten.
Hans huvud av
och hans öron ut
och hans skinn itu
och hans ben rakt av
och hans armar krossade till ett mos
och hans inälvor upphängda i ett träd
och hans rustning väldigt bucklig,
stackars herr Torsten!
Han var inte särskilt rädd
för fogdens morske män
för att skjuta falk och hök,
modige Torsten!
För att klubba sälar
och slakta skogens hjort
eller slita älg i bitar,
duktige Torsten.
Han var inte rädd för mat som stått i några dar
Nej, han var inte rädd för mat!
Modige Torsten!
Han var inte rädd för
grönt och mögligt bröd
eller kall, stekt gröt
Modige Torsten!
Han dricker gott
och han äter väl
och han slår ihjäl får
och han biter säl
och han dricker mer
och han fyller på
och han fyllnar till
och han spyr sig blå
Men, men, men har är ju Torsten!!!
Han var inte rädd för kor,
för harar eller kor
Bävrar eller stora kor
Modige Torsten!
Han var inte rädd för
den minsta lilla ko
eller horder utav kor!
Modige Torsten!
Han var inte rädd för
Harald Hårdhänt eller Sven,
Örnklo eller Morgans män,
Modige Torsten!
Han var inte rädd för Philippe eller Padraig.
Nej, inte ens för Torsten,
modige Torsten!
Han krossar ägg och han tämjer träd
och han slår alla kämpar som står i hans väg
och han piskar höns och han äter spik
och han misshandlar sill
och han stryper sik
och han fruktar ingen fisk,
Modige Torsten!
Torsten kunde riva både
borgar, slott och hus
och han kunde välta kor!
Modige Torsten!
Han drog sig inte ens
för att göra träd till grus
och han gjorde sten till brädor,
Fyndige Torsten!
En gång blev han smutsig
Då tog han sig ett bad
Vattnet det var lite kallt
Modige Torsten!
Han var inte rädd för vatten eller tvål
eller stora gula ankor
Modige Torsten!
Han röjer skog och han bränner ved
och han river upp och han trampar ned
Han sparkar på sten
och han rensar fisk
och han tömmer sjöar
och krossar disk
och han skär och tärnar gurka,
Modige Torsten!
Modige herr Torsten red ut för att få slåss
och han mötte hundra man!
Modige Torsten!
När han hade segrat måste han gå hem
Men han somnade på vägen,
trötte herr Torsten.
Sen så kom en tjuv och stal
hans rustning och hans häst
och hans lilla struthätta
Stackars herr Torsten!
Stal hans stora hosor
och hans lilla kniv och till sist hans …
Modige Torsten!
Drunken VIKING
Av Evan the mad Wanderer
Improvisera gärna fler verser som en tävling
What shall you do with a drunken viking
What shall you do with a drunken viking
What shall you do with a drunken viking
Erlie in the morning
Chorus:Way, hey and down he drinks it
Way, hey and down he drinks it
Way, hey and down he drinks it
Erlie in the morning
Put him in a longship and row him over (x3) Erlie…
Chorus
Shave his belly with a rusty broadsword (x3) Erlie…
Chorus
Put him in bed with a welsh lord´s daughter (x3) Erlie…
Chorus
Dress him up in a hurny helmet (x3) Erlie…
Chorus
Give him an axe and send him to battle (x3) Erlie…
Chorus
Whatever you do dont let him get sober (x3) Erlie…
Chorus
Colorful Bruise
(filk)
My legs have felt the pounding
of a hundred thousand blows
The times my sword has broken
only god in heaven knows
Each blow upon my helmet
jolts me dear down my toes
and I aint gonna fight no more
Chorus: Glory glory what a colourful bruise I got (x3)
And I ain´t gonna fight no more
The morning of the torney
I stepped bravely on the field
But when I saw my foe man
and my senses they did reel.
He was 6ft. 8, 300 pounds
and all forged out of steel,
And I aint gonna fight no more.
Chorus: ——————————
He Cracked my shield and broke my helm
and beat me to the ground
My armour laid in tatterns
all the tourney field around
They gathered it together
Though one boot they never found
And I ain`t gonna fight no more
Chorus: —————————-
And when the melee teams where picked
my heart was filled with fear
they put me in the foremost line
although I craved the rear!
The blows I took disabeld me
for almost half a year
And I ain´t gonna fight no more
Chorus: —————————-
So now when the torneys come around
I watch them from the side
The blood and gore upon the field
my body cant abide
so with the lovely ladies
on the sidelines I reside
And I aint gonna fight no more
Chorus : —————————
A Grazing Maze
(Filk song)
A Grazing Maze, how sweet the sound
As it flattens a wretch like thee
Your head is flat
That once was round
Done in by my mace – and me!
A grazing mace, how sweet the sound
That smites a foe like thee!
Your lying there
upon the ground
You´ve left the field to me
Werewolf
There is a werewolf walking in the forest
and his name is woffetiwooo
and he woofes to the right
and he woofes to the left
and he woofes all the night
and he woofs the night away
There is a werewolf walking in the forest
and his name is woffetiwooo…
The Moose Song
When I was a young man I used to like girls
I’d fondle their bodies, I’d play with their curls
my girlfriend ran of with a salesman named Bruce
I’ve never been treated like that by a moose
Chorus: Moose, Moose, I want a moose
I’ve never had anything quite like a moose
I’ve had many women, my life has been loose
But I’ve never had anything quite like a moose
Whenever I feel in the mood for a lay
I go to the closet and take out some hay
I go to the window and spread it around
a moose always comes when there’s hay on the gound
Chorus
Gorillas are alright for a saturday night
lions and tigers put up a good fight
But it’s just not the same when I ram their caboose
Like it is when I get a good hump on a moose.
Chorus
I’ve done it with all kinds of beasties with hair
I’d do it with snakes if their fangs were not there
I’ve done it with llamas, sheepdogs and a goose
But I’ve never had anything quite like a moose
Chorus
Den motsträvige brudgummen
De klädde en brud i bröllopsskrud
(omkväde:) I kväden väl om i kunne
Då hälsade brudgummen hem till sin brud
(omkväde:) Jag vill inte vara brudgumme
Och när som de kommo till kyrkogård
Två honom ledde den tredje drev på
Och när som de kommo till kyrkohall
Då hördes så grant hur den stackarn han knall
Och när som de kommo till kyrkodörr
Så skrek han långt värre än han gjorde förr
Och när som de kommo i kyrkan fram
Så ynkade honom båd kvinna och man
Men fram kom pastorn med boken i famn
Nu är hon din hustru och du hennes man
Och brudgummen tog sin brud i famn
I kväden väl om i kunne
Nå, Gud vare lovad, nu är jag din man
Nu slipper jag vara brudgumme
Liten Karin
(varje rad brukar sjungas två gånger)
Ack liten Karin tjänte på den unga kungens gård :II
hon lyste som en stjärna allt bland de tärnor små:II
Hon lyste som en stjärna allt bland de tärnor små,
och unga kungen talte och sade Karin så
Ack hör du liten Karin säg vill du bliva min?
Grå hästen och Gullsadelen dem vill jag giva dig.
Grå hästen och Gullsadelen jag passar inte på,
giv dem din unga drottning, låt mig med äran gå
Ack hör du liten Karin säg vill du bliva min?
Min rödaste Gullkrona den vill jag giva dig.
Din rödaste Gullkrona jag passar inte på
Giv den din unga drottning låt mig med äran gå.
Ack hör du liten Karin säg vill du bliva min?
Mitt halva kungarike vill jag giva dig.
Ditt halva kungarike jag passar inte på,
giv det din unga drottning, låt mig med äran gå.
Ack hör du liten Karin, vill du ej bliva min?
Då skall jag låta sätta dig i spiketunnan in.
Och vill du låta sätta mig i spiketunnan in,
så skall guds änglar se att jag är oskyldig därtill.
De satte liten Karin i spiketunnan in,
och konungens små svenner de rulla henne kring
Och strax från himlen kom det två vita duvor ner,
de togo liten Karin och strax så blev de tre.
Så kom två svarta korpar dit upp från helvete,
de togo unga konungen, och strax så blev de tre.
Varulven
Jungfrun hon skulle åt stugan gå
Linden darrar i lunden
så tog hon den vägen om skogen blå
För hon var vid älskogen bunden
Och när som hon kom till skogen blå
där mötte henne en ulv så grå
Kära du ulven bit inte mej
dig vill jag giva min silkessärk
Silkessärk jag passar ej på
ditt unga liv och blod nu måste gå
Kära du ulven bit inte mej
dig vill jag giva min silversko
Silversko jag passar ej på
ditt unga liv och blod nu måste gå
Kära du ulven bit inte mej
dig vill jag giva min gullkrona
Gullkrona jag passar ej på
ditt unga liv och blod nu måste gå
Jungfrun hon steg sig så högt i ek
och ulven han gick ner på baken och skrek
Ulven han grävde den ek till rot
och jungfrun gav upp ett så hiskeligt rop
Ungersven sadlar sin gångare röd
han red lite fortare än fågeln flög
Och när som han kom till rosendelund
där mötte han ulven med fostret i mun
Och när som han kom till platsen fram
så fann han ej mer än en blodiger arm
Trösta Gud bättra mig, ungersven
linden darrar i lunden
min jungfru är borta, min häst är förränd
För hon var vid älskogen bunden
Bonden och Kråkan
Bonden han körde till timmerskog
(omkväde:) Falulej till timmerskog
Där såg han en kråka som satt och gol
(omkväde:) Falulej falelu lelu lullanlej
Bonden blev rädd och for hem igen
Falulej, for hem igen
Aj aj, mor, den kråkan hon biter mej
Falulej falelu lelu lullanlej
Kärring;en satt vid sin spinnrock och spann
När såg du en kråka väl bita en man
Bonden han spände sin båge för fot
Så sköt han den kråkan i hjärterot
Bonden han spände sin båge för knä
Så sköt han den kråkan allt ner ur träd
Då kom där ett bud ifrån biskopens gård
Vad blev det av kråkan du sköt igår
Jo, kråkan den förde jag hem till mitt hus
Av talgen så stöpte jag tolv pund ljus
Fjädrarna blev sen till bolster i säng
Så att det räckte till piga och dräng
Köttet det saltades neder i kar
Förutom en surstek som gömdes åt far
Skrovet det blev till ett gungande skepp
Det största som nånsin på havet gick
Halsen den blev till en låtande lur
Den lät mycket värre än herrgårns tjur
Gumpen den blev till en skräddarsydd ring;
Den kråkan den räckte till mången god ting
Sjung nu den visan vem helst som vill
Dra inget ifrån, men lägg gärna till
Sigurdskvädet
Hört har jag från fordom tid
att örnen far kring värld
Nu ska jag kväda om Sigurd den unge,
om hans första färd
Omkväde: Gullet från heden bar Grane,
gullet från hed bar grane, Sigurds svärd var drakens bane,
seger han över draken vann, gullet från heden bar Grane
Örnen är det snabbaste djur,
flyger så långan led
Nu ska jag kväda om Sigurd den unge,
när först till strids han red
Skölden skiner i gyllene sal
han är icke kommen till dans
Sigurd den unge, Sigsmunds son,
så nämner jag namnet hans
Sigurd gångar i salen fram
och djärvt till orda tager
Nu lyster mig rida till dvärgaskog
och de vilda djuren jaga
Hjalprek konung talar så
och lägger Sigurd på sinne
dvärgamål och trollefröjd
bor i berget innne
Sigurd sig svingar på Granes rygg
han tarvar ingen töm
så lätt och snabbt han rider fram
som båten far i ström
Sigurd rider första dagen
tills det lider mot kvällen
Ritten bär mot mörkan skog
fjärran hans faders välden
Sigurd red genom skogen fram
i dagar och nätter tre
men varken kristen eller troll
kunde han för sig se
Sigurd red genom skogen fram
det bär över sten och stock
då står det framför honom med ens
en myllrande människoflock
Sigurd sitter på Granes rygg
med både sköld och svärd
här skall jag rida längre fram
för att skönja eder färd
Sigurd rider sig längre fram
den ritten var ingen dans
han ser det knyta framför sig
av dvärg vid dvärg en krans
En av dvärgarna gick fram
det är ryktat vida
är du kommen att leka här
eller är du kommen att strida
Sigurd sitter på Granes rygg
han var icke blid i hågen
blyg var Sigurd för dvärgarna
tordes ej svara på frågan
En av dvärgarna steg fram
het var han i håg
höjde upp sin högra hand
Sigurd i anlet slog
Sigurd svärdet ur slidan drog
det stålet klingade gott
Detta är det första sår
som jag i striden fått
Sigurd svärdet ur slidan drog
höjde den klingan blå
så den dolske dvärg han slog
klöv i stycken två..
Herr Mannerlig
Bittida en morgon, innan solen upprann
innan fåglarna började sjunga
Bergatrollet friade till fager ungersven
och hon hade en falskeliger tunga
Ref: Herr mannerlig, herr mannerlig, troloven i mig
för det jag bjuder så gärna
i kunnen väl svara endast ja eller nej
om i viljen eller ej
Eder vill jag giva de gångare tolv
som går uti rosendelunden
aldrig har det varit någon sadel uppå dem
ej heller betsel uti munnen
Ref
Eder vill jag giva de kvarnarna tolv
som stå mellan Tildö och Tärnö
stenarna de äro av rödaste guld
och hjulen silverbeslagna
Ref
Eder vill jag giva ett förgyllande svärd
som klingar utav femton guldringar
och strida huru ni strida vill,
stridsplatsen skolen i väl vinna
Ref
Eder vill jag giva en skjorta så vit
den bästa i lysten att slita
inte är den sömmad av nål eller tråd,
nej virkad av silket det vita
Ref
Sådana gåvor jag toge väl emot
om du vore en kristelig kvinna
men nu så är du det värsta bergatroll
av näckens och djävulens stämma
Ref
Bergatrollet ut på dörren sprang
och hon rister och jämrar sig svåra
Hade jag fått den fager ungersven
så hade jag mistat min plåga
Ref
Liten Kersti
Det bodde en bonde på Östervalla hed
och den lilla
Döttrar, det hade han och rara voro de
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom
Han hade fälla fyra, han hade fälla fem
Liten Kersti, hon var allra rarast utav dem
Liten Kersti hon går sig åt skräddareby
Och låter sig skära de riddarkläder ny
Liten Kersti hon går sig åt skomakareby
Och låter sig göra de riddarstövlar ny
Om dagen så rider hon de fålar på grön äng
Om natten så sover hon i hertigens säng
Om dagen så rider hon de fålarna till vann
Om natten så sover hon på hertigens arm
Vår stalledräng har blivit så underliger tjock
Så han kan inte stiga i sadelen opp
Vår stalledräng har blivit så underliger fet
Så han kan inte rida när solen lyser het
När drottningen in genom stalldörren steg
Liten Kersti hon bort under stallkrubban smög
Hertigen han breder ut kappan så blå
Däruppå föder hon sönerna två
Frökner och prinsessor, de gräto uti harm
Liten Kersti hon sover uppå unge kungens arm
Frökner och prinsessor, de gräto uti flod
Och den lilla
För det att han sig en bondedoter tog
I vånn stall har hon tjänt uti lönndom